Pil nerPil vänsterPil vänsterPil högerPil högerPil nerStängCoverÖraExterntFacebookFlaggaGoogle+InstagramListaScenkonstvästernorrland LogoDans Västernorrland LogoNorrdans LogoTeatervasternorrland LogoScenkonstvästernorrland LogoNorrdans LogoFilm Västernorrland LogoMusik Västernorrland LogoFörstoringsglasKuvertMenyMenySpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSpelaSkrivareDelaDelningTwitterVimeoYouTube

Passionerad danschef på väg mot nya utmaningar

Som dansare älskade hon scenen och brann för dialogen mellan scen och salong. Som chef drivs hon av att se medarbetare växa och nå ut till publiken. När Mira Helenius Martinsson går vidare är det med både lugn och hopp om nya fjärilar i magen.

Med ett rör Pringels och en flaska champagne köpt på Finlandsfärjan firades nyåret tillsammans med pappa och lillasyster. Mira Helenius Martinsson anlände till Härnösand på nyårsafton 1997 och någon restaurang hittade de aldrig i snöstormen. Hon var 26 år och hade fått sitt första professionella jobb som dansare på Norrdans. Född och uppväxt i Tammerfors, en storstad med ett rikt kulturliv, började Mira dansa balett som barn. Sen kom tv-serien Fame, jazzdans och Mira var fast.

– Jag är verkligen Famegenerationen. Jag hade absolut inga dansdrömmar och är en dinosaurie på det sättet. Vi var glada amatörer som dansade sex dagar i veckan och var hela danslivet i Tammerfors, berättar Mira.

Dans är hållbart och skapar tillväxt

Hon dansade musikal och jazz på teatrarna på frilansbasis och undervisade mycket. Och pluggade parallellt till civilingenjör inom vatten och miljö. Med en stark pappersindustri i Finland fanns en tänkt yrkesinriktning. Men sen dök det lilla kompaniet i Härnösand upp och lockade med sin samtida dans.

– Någon ifrågasatte mitt val – hur jag kunde byta bort möjligheten att jobba med hållbarhetsfrågor mot att dansa? Men jag har alltid känt att dans som verktyg är väldigt hållbart. Jag går med ryggen rak och är väldigt stolt över det värde som dansen skapar med att bygga individer, ge insikt och hopp. Det är också tillväxt men på ett annat sätt.

Som ung dansare älskade Mira scenen. Möjligheten att få vara någon annan och få tillåtelse att ta ut svängarna. Och hon kan sakna det än i dag.

– Jag saknar inte smärtan att vakna på morgonen och titta ner på blåmärkena på fötterna och veta att man ska göra om samma sak nästa kväll. Men jag kan än idag sakna själva kommunikationen mellan scen och salong – det är den jag värdesätter mest.

Konst ska vara tillgänglig för alla

Dialogen med publiken har också alltid varit drivkraften i chefsrollen som Mira haft sedan 2007. Hon menar att det är viktigt att ha publiken i fokus och möta dem med lyhördhet.

– Jag har stor respekt för att det är en skattefinansierad verksamhet. Ja absolut, konsten ska få vara fri men vi måste också ge tillbaka till dem som betalat den. Konst får inte bli för en sluten grupp – det ska vara tillgängligt för alla!

När Mira summerar sin tid som chef för Norrdans och Dans Västernorrland är det ryktet som hon är mest stolt över. Hon ser det som ett kvitto på att de lyckats förmedla passionerade medarbetare och ambassadörer, att det finns en trygghet i huset som ger plats för kreativitet och har en välkomnande miljö. Det som utmanat mest är tveklöst att få det de skapat att synas.

– Det har bitvis varit en kamp. Det handlar om att bli accepterad, älskad och omfamnad och ibland har det varit en svår balans. Publiken ska känna variation – det ska smaka som Norrdans men det ska vara en överraskning varje gång.

På frågan om vad Mira skulle göra annorlunda om hon börjat som chef idag är det att axla rollen som fastighetskämpe. Även om det finns en inbyggd kluvenhet i det.

– Jag har kanske varit för ödmjuk inför det vi faktiskt har. Om jag brottats mer med fastighetsfrågan hade vi kanske haft två studios med havsutsikt och med helt andra förutsättningar till exempelvis dansklasser på kvällarna och kunnat ge Härnösandsborna ännu mer, säger Mira och får något drömskt i blicken.

”Framtiden kommer handla om representation”

Det drömska byts snabbt till en rak och energifylld blick när branschens framtida utmaningar kommer på tal. Mira är övertygad om att branschen måste utvecklas och prata mer om representation, vilka kroppar som får synas på scenen, mångfald i uttryck och hur man skapar samhällsrelevans i det man skapar. Beslutet att sluta som danschef har sakta men säkert mognat fram. Närmast kommer hon att axla rollen som bolagets projektledare för Scenkonstbiennalen 2019. Men när det är slut i juni nästa år ligger arket oskrivet.

– Jag längtar till ett uppdrag som kanske är lite för svårt och som får fjärilar att flyga omkring i magen och där jag behöver växla upp, växa och ge fullt fokus.

I cv:t ligger åtta år som professionell dansare, elva år som chef, sju år som styrelseledamot i styrelsen på Kungliga Operan och tre år som sakkunnig bedömare i Kulturbryggan. De personliga egenskaperna är tydliga: envishet, ödmjukhet blandat med äkta finsk ”perkele” och ett stort mått av humor. I backspegeln finns flera minnen. Favorittillfället kommer dock ha en särskild plats i hjärtat och det är med värme i rösten och ett bubblande skratt som Mira återberättar:

– Det var under premiären på Mats Eks föreställning På Norrbotten. Det var en kväll när alla nio dansare lyckades perfekt på en och samma kväll. Jag satt längst bak på en fullsatt Härnösands teater och grinade och tänkte lite som Zlatan: Varsågod!

Birgitta Ulming

onsdag 20 juni 2018

comments powered by Disqus